som om ingenting.
Mitt liv packades ner och fyllde två stora väskor, för att sedan glida genom Sverige med tåg tillsammans med mig. Landskap som susar förbi, till en början synligt men allt som tiden går blir det svårare att se; mörkret faller och gör mitt X2000-tåg till en egen värld, en egen bubbla och det enda jag ser när jag försöker titta ut genom fönstret är mina egna ögon som stirrar tillbaka.
Den första skolveckan är en av de längsta i mitt liv. Dagarna sniglar sig fram, trots att det känns som att tiden går rätt fort ändå. Timmarna flyger förbi, men dagarna stannar kvar.
När jag har suttit i föreläsningssalar sex timmar om dagen i fem dagar blir det äntligen helg och vi firar min kompis som fyller år. Det är presenter, skinnsoffor och shots ur äggkoppar. När jag åker hem klockan halv två på natten har det bildats ett tunt, tunt lager av snö på marken och det där lilla hoppet jag hade om våren blåser bort.
Den första skolveckan är en av de längsta i mitt liv. Dagarna sniglar sig fram, trots att det känns som att tiden går rätt fort ändå. Timmarna flyger förbi, men dagarna stannar kvar.
När jag har suttit i föreläsningssalar sex timmar om dagen i fem dagar blir det äntligen helg och vi firar min kompis som fyller år. Det är presenter, skinnsoffor och shots ur äggkoppar. När jag åker hem klockan halv två på natten har det bildats ett tunt, tunt lager av snö på marken och det där lilla hoppet jag hade om våren blåser bort.
ingenting har någonsin slagit så hårda slag.
dom säger att man inte hittar kärleken om man letar efter den
men jag har aldrig letat
och aldrig funnit
kanske söker jag ständigt, utan att veta om det
kanske har letandet blivit mitt normala tillstånd;
hur tar man sig då ur något man inte vet om att man är fast i?
men jag har aldrig letat
och aldrig funnit
kanske söker jag ständigt, utan att veta om det
kanske har letandet blivit mitt normala tillstånd;
hur tar man sig då ur något man inte vet om att man är fast i?
hälsningsfraser och galaxnaglar.
Halkade ner till centrum igår. Ödestad, sånär på några pensionärer. Kanske inte så konstigt egentligen, med tanke på att alla är i skolan eller jobbar om dagarna.
Det jag hade tänkt köpa var ett nagellack. Hittade ett par leopardstrumpbyxor, köpte dem. Gick in på Willys och köpte tuggummi och cola zero. Helt tomt på folk, två kassörskor som inte hade någonting att göra. En av dem är mamma till en tjej som gick i min klass när jag var yngre och jag valde medvetet den andra kassan.
"Hej Linnéa!", hälsade hon i alla fall. Jag hälsade tillbaka.
Det är underligt egentligen, att folks föräldrar fortfarande hälsar på en trots att man inte har pratat med deras barn på så länge. Trots att man inte ens skulle hälsa på dem.
Jag vet att min pappa hälsar på den här kassörskans dotter. Och kassörskan hälsar på mig. Men jag skulle inte hälsa på dottern, och hon skulle inte hälsa på mig.
Efter Willys styrde jag besviket stegen hemåt. Kom sedan på en affär till som kunde tänkas ha nagellsck, och där fanns det. Det perfekta glitternagellacket. Silver som skiftar i olika färger, precis vad jag letat efter. Målar jag det nagellacket över ett mörkt får jag galaxnaglar.
Det jag hade tänkt köpa var ett nagellack. Hittade ett par leopardstrumpbyxor, köpte dem. Gick in på Willys och köpte tuggummi och cola zero. Helt tomt på folk, två kassörskor som inte hade någonting att göra. En av dem är mamma till en tjej som gick i min klass när jag var yngre och jag valde medvetet den andra kassan.
"Hej Linnéa!", hälsade hon i alla fall. Jag hälsade tillbaka.
Det är underligt egentligen, att folks föräldrar fortfarande hälsar på en trots att man inte har pratat med deras barn på så länge. Trots att man inte ens skulle hälsa på dem.
Jag vet att min pappa hälsar på den här kassörskans dotter. Och kassörskan hälsar på mig. Men jag skulle inte hälsa på dottern, och hon skulle inte hälsa på mig.
Efter Willys styrde jag besviket stegen hemåt. Kom sedan på en affär till som kunde tänkas ha nagellsck, och där fanns det. Det perfekta glitternagellacket. Silver som skiftar i olika färger, precis vad jag letat efter. Målar jag det nagellacket över ett mörkt får jag galaxnaglar.
j.k.
Jag hade en klok mattelärare en gång, på högstadiet.
"Jag kan inte lära er någonting", sa han. "Jag kan bara hjälpa er att lära er själva."
"Jag kan inte lära er någonting", sa han. "Jag kan bara hjälpa er att lära er själva."
plusgrader.
Har precis varit på en promenad i äckelslasket. Sjunkit ner med fötterna, halkat omkring. En gång råkade jag gå i en snöhög och snön slöt sig om benet, ända upp på låret.
Snöplogen körde just förbi här utanför och förflyttade äcklet från vägen till trottoarkanterna. Tre sekunder senare står inte mindre än sju av mina grannar och skottar bort slasket från sina garageuppfarter.
Ibland känns det så typiskt Svensson Svensson här; alla skottar samtidigt när det har snöat, alla drar igång gräsklipparen samtidigt när det är en fin dag och alla fyller luften av grillrök om sommarkvällarna. Det enda som inte är samma är väl husen: villor i olika färger, former och storlekar. Tack och lov.
Snöplogen körde just förbi här utanför och förflyttade äcklet från vägen till trottoarkanterna. Tre sekunder senare står inte mindre än sju av mina grannar och skottar bort slasket från sina garageuppfarter.
Ibland känns det så typiskt Svensson Svensson här; alla skottar samtidigt när det har snöat, alla drar igång gräsklipparen samtidigt när det är en fin dag och alla fyller luften av grillrök om sommarkvällarna. Det enda som inte är samma är väl husen: villor i olika färger, former och storlekar. Tack och lov.
aprikosfärgade moln mot turkos himmel-
Termometern visar +0,1 grader och min hjärna ställer genast in sig på att det är vår. Det är i alla fall vad jag vill tro, trots att det bara är början av januari. Våren är den finaste årstiden, och jag skulle inte ha något emot att låta den komma nu.
Med skinnjacka och en stor halsduk ger jag mig ut på promenad på gator som är hala av snön som snöplogen packat. Många, många gånger tappar jag balansen, men jag lyckas ändå hålla mig på fötter under de där åttio minutrarna jag är ute.
När en lastbil står över ett övergångsställe och jag går bakom börjar den backa, bara en meter ifrån mig. Jag får nästan springa för att inte bli överkörd. Det är då jag är glad att jag har tagit körkort och vet att de vita lamporna där bak betyder att backen är ilagd; annars hade jag troligen inte ens sett att lastbilen rörde sig mot mig.
Jag hatar lastbilar för de ser så elaka ut.
Med skinnjacka och en stor halsduk ger jag mig ut på promenad på gator som är hala av snön som snöplogen packat. Många, många gånger tappar jag balansen, men jag lyckas ändå hålla mig på fötter under de där åttio minutrarna jag är ute.
När en lastbil står över ett övergångsställe och jag går bakom börjar den backa, bara en meter ifrån mig. Jag får nästan springa för att inte bli överkörd. Det är då jag är glad att jag har tagit körkort och vet att de vita lamporna där bak betyder att backen är ilagd; annars hade jag troligen inte ens sett att lastbilen rörde sig mot mig.
Jag hatar lastbilar för de ser så elaka ut.
