Det var länge sedan vi gjorde det nu, men jag är så glad att jag har någon att prata med som förstår precis vad jag menar. Sådant som vissa inte har en aning om, känslor som vi båda haft. Jag saknar att ligga på en säng i flera timmar och prata om blod, rakblad och ärr med någon som faktiskt förstår. Bara en minut av ett sådant samtal var värt så ofattbart mycket mer än alla de där timmarna jag tillbringade i skolkuratorns rum, det där rummet med papegojgardiner och frukt och näsdukar på bordet framför fåtöljerna.