hälsningsfraser och galaxnaglar.

Halkade ner till centrum igår. Ödestad, sånär på några pensionärer. Kanske inte så konstigt egentligen, med tanke på att alla är i skolan eller jobbar om dagarna.

Det jag hade tänkt köpa var ett nagellack. Hittade ett par leopardstrumpbyxor, köpte dem. Gick in på Willys och köpte tuggummi och cola zero. Helt tomt på folk, två kassörskor som inte hade någonting att göra. En av dem är mamma till en tjej som gick i min klass när jag var yngre och jag valde medvetet den andra kassan.
"Hej Linnéa!", hälsade hon i alla fall. Jag hälsade tillbaka.

Det är underligt egentligen, att folks föräldrar fortfarande hälsar på en trots att man inte har pratat med deras barn på så länge. Trots att man inte ens skulle hälsa på dem.
Jag vet att min pappa hälsar på den här kassörskans dotter. Och kassörskan hälsar på mig. Men jag skulle inte hälsa på dottern, och hon skulle inte hälsa på mig.

Efter Willys styrde jag besviket stegen hemåt. Kom sedan på en affär till som kunde tänkas ha nagellsck, och där fanns det. Det perfekta glitternagellacket. Silver som skiftar i olika färger, precis vad jag letat efter. Målar jag det nagellacket över ett mörkt får jag galaxnaglar.